Järnväg, post

Järnvägen

Här ska diverse bilder flyttas in från E:s manus – dessa kommer inte ”automatiskt” med texten utan måste tas in och en.

Textversion inlagd 2018-04-21:

I mitten av 1800-talet var tiden mogen att bygga järnvägar i Sverige, Fem stambanor skulle anläggas, och en av dem, norra stambanan, skulle gå från Stockholm och norrut. Under en lång tid av planeringen såg det ut som norra stambanan skulle dras förbi Enköping och alltså inte nå Uppsala. Men rallarnas hårda slit gav småningom Uppsala  järnvägsförbindelse med Stockholm och med tiden övriga landet och kontinenten. 1866 öppnades sträckan Stockholm Uppsala för trafik och då stod också stationshuset i Bergsbrunna klart, 59 km från Stockholm och 7 km från Uppsala enligt stationsskylten.

BILD : Stationen, foto fr Sockenboken I sid 278. Kent Linds bok  sid 24 har en mkt gammal bild sedd fr söder.

Invigningen skedde under stort ståhej. Sommaren 1866 slutfördes arbetet med spåren och förberedelserna för den högtidliga invigningen, som gick av stapeln den 19 september.
LÄS  mer,  om slutfasen av arbetet inför invigningen
Tidningen Uppsala-Posten rapporterar:

Uppsala-Posten Skaffa tidningens logga som ill.

1866              Valda citat ur läggen:
27/6               Förliden midsommardag fick även en särskild glad betydelse genom att arbetslokomotivet Thor anlände kl halv 4 med ej mindre än 43 vagnar förande en mängd arbetsfolk och effekter för järnvägen. Hälsades av en stor jublande folkmassa.

14/7               Kungsgatan ska ställas i ordning. Vagnarna har 30  – 40 gånger gått fram över vägen. Även bron över Sävjaån som varit ett bekymmer och stora kostnader för att få fast grund. Lok från England försenas på grund av strike på fabriken.

25/7               Olyckshändelse vid järnvägen. Alm från Vänge gick över banan vid Sävja postväg och skulle stöta till banvakten som han trodde  hade somnat. Men han var vaken. Alm sprang tillbaka och blev påkörd. Tåget körde 30 fot i sekunden. Tåget gick över honom utan att han skadades,  men hade brutit ben och skulderblad mm. Togs med tåget till Uppsala och lasarettet. Alm begiven på starka drycker.
Minderåriga pojkar satte en lastvagn på bangården i rullning. Inga personskador. Vagnen fick fart genom stormen.

15/8               Kl 10 – 11 rasade en del av järnvägsbanken söder om Bergsbrunna station. Banken hade en fast och god lermärgelbotten men mycket regn har trängt ner innan banken vallat sig och blivit gräsbevuxen. Sänkte sig 15 fot på djupaste stället.

29/8               Thor har lämnat Uppsala med 43 lastvagnar och 200 arbetare som inte behövs längre. 17 vagnar går till Stockholm för grusning av sista sträckan.

 

15/9               Stor annons med tidtabell.
6.47 fm        3.17em         7.30em fr Uppsala
9.17              5.47              9.55     till Stockholm
Trehundra personer som inbjudits närvara vid invigningen ryms i banhallen. Endast damer på läktaren. Biljetter hämtas på Rådhuset.

19/9               Invigningsdagen. Ofantlig människomassa. Alla butiker stängda till kl 6. Festtåget anlände till Uppsala 13.55. Musikkår i öppen vagn före de kungliga. Landshövdingen håller tal. Te Deum i domkyrkan. Konsert i Carolinasalen. Bal på Gillet. Kungen med följe ( Karl XV) bor hos ärkebiskopen.

Rapporter i andra tidningar:

Aftonbladet rapporterar: Tjugo år har förflutit sedan förslag väcktes av greve von Rosen att med järnväg sammanbinda Stockholm och Uppsala. Mer än 100 mil andra järnvägar har byggts innan den först påtänkta banan kommit till stånd.  Hängde ihop med samtidig tvist om var universitetet skulle vara: i Stockholm eller Uppsala.

Ny illustrerad tidning nr 44 3/11; Beskrivning av hela sträckningen. Omnämner Schweizeriet i Bergsbrunna. Ligger till venster invid Bergsbrunna gård. Denna har en ny manbyggnad i schweizerstil, vilken tidningen förmodar skulle blifva ett utvärdshus.

1867
12/6               Resandestatistik: ca 134 per dag i tågtrafiken. Ångfartyg en gång per dag.

30/8, 24/9, 1/10   Annons: Å Schweizeriet vid Bergsbrunna serveras alla dagar  Frukostar och Sexor, samt i övrigt allt vad till en välordnad värdhusrörelse hörer (ej spirituosa) men vin, porter, öl, sodavatten, saft . För middagar böra dock beställningar förut ingå. I Widell

Illustration: Annonsen i Ny illustrerad tidning
xxxxxxxx

 

Stationen byggdes på mark tillhörig Bergsbrunna gårdar. I huset rymdes förutom väntsal, expedition och resgodsrum även tre lägenheter för stationsmästaren och två stationskarlar. I ett fristående boställshus av samma typ som banvaktsstugorna bodde trafikbiträdet.  Postkontoret  var inhyst i stationshuset och Postverket höll med kassaskåp och sorteringsfack.

När banan öppnades hade bangården tre korta spår, men även den byggdes ut när banan utökades till dubbelspår 1907. Elektrifieringen av banan genomfördes 1934-35 och ett par år senare infördes automatisk linjeblockering  på sträckan Stockholm – Uppsala. Då slopades också vägbommarna norr om stationen och automatiska ljus- och ljudsignaler infördes.

Tegelbruket var stationens viktigaste kund.  På 1940-talet tillverkade Mälardalens tegelbruk 2-3 miljoner fasadtegelsten, därtill murtegel, rör och mellanväggsplattor. Bland stora leveranser noteras 1.200 000 tegel år 1941 till nya sjukhuset i Sundsvall En annan fraktkund var Erik Byströms husgerådsfabrik (Villavägen 40)  vars tvättbrädor skickades över hela Sverige, främst till Kooperativa Förbundets butiker. Bergsbrunna gård (Södra gården) har genom åren levererat stora volymer vitbrännande lera, som i torkad form gick till kakelfabriker inom och utom landet. Upphörde först kring 1935. Tillfälliga storskördar av äpplen i gårdens odlingar sändes också vidare från stationen. Under första världskriget såldes frukt för 22 000 kronor.

Något om persontrafiken: Gunnar Ernfors har berättat att när han var liten på 1910-talet kostade det honom 7 öre att åka ”till stan”. När dottern Inger Ernfors (f 1928) sju år gammal åkte tåg till flickskolan Magdeburg kostade månadsbiljetten 6 kr.
Bild Thonny Walls biljett för den sista turen in till stan natten den 31 maj 1969.

FOTON Birger Lind säljer biljetter och iförd stinsmössa och Poststation Årsskrift 2005, sid 12

Hundratre år efter stationens invigning 1866 var epoken Bergsbrunna station slut och tågen. stannade inte  längre. Posten flyttades till Vilan. Kl 01.18 på natten den 31 maj 1969 vinkades sista tåget mot Uppsala av och 23.37 gick sista natturen mot Stockholm. Stationshuset revs 1975.

BILD  Målningen av stationshuset som finns i Kamratgården och som foto i ÅS 2014 sid 31

XXXXXXXX

Sören Jonasson, Bergsbrunna Villaväg 21, kan berätta om sin uppväxt i banvaktsstugan nr 189 Sävja.  Artikeln som Sören skrev tillsammans med dottern Charlotta Jonasson var införd i Årsskrift 2014. Här följer valda avsnitt.

Järnvägens banvaktstugor på 1950-talet

År 1950 blev min far, som då var banarbetare vid SJ, erbjuden att bli banvakt på sträckan mellan Uppsala och Alsike. Flytten gick från vår lägenhet på Vikingagatan till en banvaktstuga med beteckningen 189 Sävja. Den fanns på östra sidan av järnvägen, mitt emot Källstigens norra ände i Bergsbrunna.

Banvaktens arbetsuppgifter var att kontrollera att det inte fanns några hinder för järnvägstrafiken som skador på rälsen, syllarna, kontaktledningarna, järnvägsövergångarna med mera. Till sin hjälp hade far en trampdressin som i Uppsala kallades för hjuling. På den cyklade han alltid på samma spår som mötande tåg. Då kunde han se tåget långt bort i fjärran och i god tid lyfta av cykeln och göra honnör till lokföraren när tåget passerade.

 

Trampdressinen Bild. ÅS 2014 s 31

 

 

En så’n här trampdressin använde banvakten.

I början av 1950-talet var det fortfarande rätt vanligt att järnvägen även användes som promenadväg. När järnvägen byggdes under andra hälften av 1800-talet var vägnätet dåligt utbyggt. För att ta sig mellan mindre orter var man ofta hänvisad till smala, krokiga stigar genom skogen. Därför erbjöd de raka och jämna banvallarna länge ett bekvämare alternativ för vandrarna. Men de fick då lov att lösa en gångbiljett, om man på egen risk ville gå på banvallen och på uppmaning måste uppvisas för banvakten.

(Flera bergsbrunnabor har berättat att de på 1930 – 1950 ibland nyttjade banvallen för att snabbt ta sig in till stan)

 

Ta ev bort gångbiljett fotot annars hårt beskuren och endast visa som ex på gångbiljett

 

Fars tidtabell tyckte jag såg ut som ett spindelnät och han benämnde alla tåg med fyrsiffriga nummer. Jag fick även lära mig att ett tåg inte tutar – det blåser.

På 1950-talet och i början av 60-talet passerade under rusningstid ungefär ett tåg per timme åt vartdera hållet och nätterna var godstågens tid. Några vintrar blev ljusen vid järnvägsövergången i Bergsbrunna opålitliga när det var norrsken. Då gick far vakt där hela natten för att kunna stoppa eventuella bilar om ett tåg närmade sig. Några bommar fanns inte på den tiden. Till sin hjälp hade han en kraftig ficklampa (pallt) som även kunde visa grönt och rött ljus.

Jag kan inte minnas att man brukade höra något om nedrivna kontaktledningar och liknande problem med tågtrafiken under min uppväxt. Kanske var underhållet bättre eller så är trycket för hårt i dag på ledningar med nuvarande kvalitet.

Ibland hände det att en broms på ett hjul i en tågvagn fastnade, så kallad tjuvbroms. Då uppstod ett gnistregn. Om det hände på sommarhalvåret när det fanns torrt gräs på banvallen tog gräset lätt eld. Då brukade far, ibland med hjälp av närboende, ta vatten och en björkruska eller liknande och försöka släcka. Det lyckades inte alltid och då fick brandkåren larmas. Om det berättade Henrik Ågren i en tidigare årsskrift.

Varje sommar kom ett arbetslag och bytte ut de slipers (syllar) som började bli dåliga och då fick far bistå dem. Det var ett arbete som krävde fysisk styrka. Heta dagar brukade jag få hämta kallt dricksvatten till dem om de arbetade nära stugan. Arbetsmomentet bestod av att de först lossade spikarna med en jättestor kofot och sedan drogs slipersen ut på banvallen med en timmersax, och en nyimpregnerad sköts in på samma plats. Sedan användes en vibrator som tryckte till makadammen och spikarna slogs i med släggor, då två man slog vartannat slag.

 

FOTO Arbetslag som byter slipers Årsskrift 2014  sid 30,  även BILD med PALT

 

 

Vid järnvägstationen i Bergsbrunna fanns kollegorna Birger Lind och Olov Nord och på morgnarna var även lantbrevbärarna (Högberg och Sahlström) där och sorterade den post som skulle delas ut i bygden.

Bildressin typ Volvo från 1950-talet.

På 1960-talet avskaffades banvakter och SJ började då i stället kontrollera järnvägen med en motordressin som utgick från Uppsala. Man kan säga att det var en personbil som gick på räls och drevs med bensin och på samma sätt som ett lok gick den att köra framåt eller bakåt.

Minst fem banvaktstugor fanns från början mellan Uppsala och Alsike:  Sofielund, Sundby, Sävja189(Jonassons), Högtomt , Sund/Lilla Nyby . Alla rivna nu utom Högtomt och Lilla Nyby som är kvar som sommarstuga.

Hundratre år efter stationens invigning 1866 var epoken Bergsbrunna station slut och tågen. stannade inte  längre. Posten flyttades till Vilan. Kl 01.18 på natten den 31 maj 1969 vinkades sista tåget mot Uppsala av och 2337 gick sista natturen mot Stockholm. Stationshuset revs 1975.

Banvaktstugan vid Högtomt. I bakgrunden syns Söderby.

 

 

Modell av banvaktstugan Sävja 189  med utsikt mot Danmarks kyrka.

 

Något om livet i en banvaktstuga

Stugan hade två rum, ett litet kök och ett uthus med tvättstuga, dass och vedbod. På den västra sidan fanns en jordkällare där potatis kunde förvaras under vintern. Gaveln på stugan stod sex meter från järnvägsrälsen och porslinet skallrade i skåpen när tågen passerade, men det var bara korta stunder. Trädgården hade en granhäck mot söder och öster och björkar mot norr med utsikt mot slottet och domkyrkan. Med fruktträd, bärbuskar och ett stort trädgårdsland var tomten en underbar plats på sommaren, men på vintern kunde snön vara djup och det var ibland besvärligt att ta sig upp till Villavägen. Ett par äppelträd som i dag finns kvar där kan vara upp till hundratjugofem år gamla. Fasaner, harar och rävar kunde ses rätt ofta.

I stugan fanns en tjänstetelefon med ett fyrsiffrigt nummer. Med den gick det bara att ringa till andra banvaktstugor, järnvägsstationer och banavdelningen vid Östunagatan, där även banmästaren hade sin expedition.

Familjen Jonasson flyttade 1955 till det egna huset på Bergsbrunna Villaväg 21. Länk till HUS OCH GÅRDAR

 

Äldre historia

Vid nuvarande Källstigen 18 fanns ett soldattorp med ett fähus och en liten äng nedanför. (Kolla om det kan vara soldaten Palm?? Hans Lustigs soldattorpsinventering)

På 1750 – 1770 talen passerade Carl von Linné platsen både med studenter på herbationer och när han vandrade eller fick hästskjuts mellan Linnés Sävja och Linnés Hammarby.
Ev BILD på det blå skylten för Linnéstigar
Omkring femtio meter  norr om tomten ligger ett gravfält RA 111 som undersöktes av Hembygdsföreningen 2002. Rapport finns i Årskrift 2003.

XXXXXXXXX

Här bör ett avsnitt om projektet Provisorisk station  2004 – 2005. Illustrerad med gångbroritningen och ev CeGes insändare i UNT Arne Nygrens artikel i ÅS XXXX

och projektet ”Uppsala Södra/Bergsbrunna stn 2030Illustrerad med nåt lämpligt fr Öplan2015 och utsnitt fr kartan med NOD

 

Eller länk till sida Nya planer för Bergsbrunna stn