Skolor

 

Skolverksamhet i Norra Gården

I arvsskiftet 1860 efter dåvarande ägaren Carloo delades Bergsbruna Gård mellan hans båda söner. Den ene bodde kvar på den del som fick namnet Norra Gården. De kommande femtio åren bytte gården ägare ett antal gånger. På 1890-talet ägdes den av ett småländskt brödrapar Johansson som sägs ”ha gått hårt åt skogen”. En vintermorgon år 1895 brann mangårdsbyggnaden ner sedan en fotogenlampa exploderat. Bröderna Johansson efterträddes av kronofogde Åström och länsman Fryklöf. På deras tid byggdes det första tegelbruket. De sålde både gården och bruket till en direktör Kock från Stockholm (vars son Putte, född 1901, är mer välkänd). Direktör Kock lät bygga det ståtliga stenhuset 1912 – Corps de logiet – och hade stora planer för både gården och bruket.
(BILD PÅ HUSET).
Sorgen efter en förlorad dotter, som avlidit redan året efter inflyttningen, fick honom att mista allt intresse för gården och bruket. Han flyttade tillbaka till Stockholm och avled kort därefter. En affärsbekant – grosshandlare Liljedahl – övertog gårdens skötsel och flyttade hit. På hans tid avskiljdes ett större tomtområde, Bergsbrunna Lanthem, som några år ägdes gemensamt av honom och det Kockska stärbhuset. Efter den avstyckningen omfattade Norra Gården 137 tunnland åker och ca 400 tunnland skog.
Om de mycket beryktade två åren med friherre Ehrenborg som ägare till Norra gården berättas i Bergsbrunna Gårds historia (läs mer=> Bergsbrunna Gård 1630 – 2030). Baron Ehrenborg sålde 1920 egendomen till lanthushållslärarinnorna Gunborg Carlsson och Marie-Charlotte Pettersson samt lantbrukskonsulent Bror Wallin. Med Gunborg Carlsons egna ord: ”den försäljningen blev en vändpunkt i den gamla herrgårdens historia”.

BILDER på Gunborg Carlsson och Marie Charlotte och Bror Wallin ÅS 2001

Bergsbrunna husmodersskola 1920 – 1953

Lärarinnornas ursprungliga tanke var att driva en lanthushållsskola med statliga bidrag. ”Konkurrenters och andra maktägandes intriger” lade dock hinder i vägen och det fick istället bli en privat husmodersskola, som erbjöd kortare kurser för unga kvinnor.
I tidningen IDUN – Illustrerad Tidning för kvinnan och hemmet  infördes söndag 16 april 1922 denna annons:En privat husmodersskola erbjuder andra förutsättningar än en lanthushållsskola med statsbidrag. Marken närmast Skolan från järnvägsstationen, längs nuvarande Gårdsvägen och rättarbostad avstyckades och fick namnet Skolan 1. En mindre ladugård byggdes av stallet. Virket från ett par andra ekonomibyggnader såldes och blev till en villa i Flottsund (slaktaren Andersson) och smedja, verkstad och bostad till fjärdingsman Björks son uppe vid  Gläntan.

På sluttningen nedanför Skolan planterades fruktträd och ädla lövträd. Till trädgården drogs en och annan av traktens pojkar i förhoppning om träff med skolans flickor, men dessa var hårt hållna av den barska fröken Gunborg Carlsson. Hon tillät inte några snedsteg bland päronträden.

Med småbruk och hönsskötsel skulle man få verksamheten hjälpligt att gå ihop. Det blev konsulent Wallins uppgift att ta hand om skogen och det mesta av marken. Av ett område om 10 tunnland åker och 70 tunnland skog kring dragontorpet ”Bergens stuga” vid Dragonvägens slut på gränsen till Sävja bildades lägenheten Vreten 1. Dragontorpet tillhörde hushållskolan och var under lång tid framåt uthyrd.

Ägarskapet följde med in i nästa skolperiod för Skolan  – Enskilda Läroverket. Fyrtio tunnland av skogen avsattes till det blivande tomtområdet ”Lillskogen”. Några jordlotter såldes också på auktion till Danmarks bönder. För egen del behöll han den gamla statarbostaden ”Skrapihop”, som under många år blev Bror Wallins sommarbostad. (läs mer => Skrapihop).

(Här kan man skriva om övrig kursverksamhet för andra grupper kvinnor än ”unga flickor”, arbetsfördelningen mellan de båda lärarinnorna, systern Elisabet Carlson deltog också i arbetet, om påfågeln i parken och traktens yngre män som lockades till spaning på skolans elever. Statarhustrun Edith Björk (1921 – 1984) som arbetade som mjölkerska på Södra Gården  berättar att hon under kriget både hjälpte till att mjölka Skolans kor och sålde plommon på torget i stan för Skolans räkning. Hennes man, statkarlen Sten August Björk, skriver om detta i sina dagböcker )
BILD med interiör från hushållsskolans kök med elever arbetar med konservering Upplandsmuseet

 Det blev allt svårare att klara ekonomin. Fröknarnas försök att sälja några tomter av Skolans mark stoppades på grund av byggnadsförbud och 1953 annonserades Skolan ut till försäljning.

 

Bergsbrunna Enskilda Läroverk

I Rimbo hade Mauritz Fagerström och hans fru Grethe drivit privatskola i tio år, men ville nu för de fem egna barnens skull komma närmare Uppsala och möjligheterna till högre studier. När Husmorsskolan annonserades ut 1953 nappade man. Privatskola var en eftertraktad skolform på den tiden, ett sätt för många med svaga skolbetyg att ta sig in på allmänt läroverk eller läsa upp sig för flyttning till högre klass. Den gamla skolan krävde omfattande reparationer och ombyggnader. Vedkaminerna ersattes med oljeeldning, taket höjdes för att ge flera rum på andra våningen, i källaren inreddes storkök, matsal och duschar. Den närliggande ekonomibyggnaden byggdes om till elevhem. Det krävdes plats för 30 – 40 inneboende elever utöver det sextiotal dagelever som kom med tåget från staden varje morgon. Läroverket hade alltså ett hundratal elever och där passerade under de elva verksamhetsåren åtminstone åttahundra ungdomar – många tillbringade flera terminer i Bergsbrunna. Fördelningen flickor-pojkar var i stort sett jämn.

En del av internatets elever var skilsmässobarn eller hade sina föräldrar i arbete på annan ort. För dem blev skolan en fast punkt och ett andra hem, där man också hade ambitionen att ge en allmän fostran.

Familjen Fagerström bodde också i skolhuset fram till 1958, då man flyttade till den nybyggda gula tegelvillan på nuvarande Nyckelaxet 25.

Mauritz Fagerström, brodern Kjell och hustrun Grethe var lärarkårens stomme. Närheten till Uppsala gjorde det lätt att engagera kvalificerad lärarhjälp och speciallärare i t ex musik och gymnastik. Vissa terminer stod ryska på schemat. Allt var inte tungt allvar. Skolan hade abonnemang på Stadsteatern och skoldanser hölls på Göteborgs nation. I stallet fanns också två ponnyhästar, som inte bara internateleverna fick rida. Även flickor från sta’n kom ut till gården för att sköta om och rida.

Rektor Mauritz Fagerström

Mauritz och Grethe med elever, 1950-tal

Dagsschemat inleddes med morgonbön (som i de flesta skolor på den tiden) och före varje måltid lästes bordsbön. Matsalen i källarplanet möblerades ibland om till kyrksal med altare och predikstol. Där höll prosten Gyhlenius predikningar i som han själv sa: ”min trevligaste kyrka”.

Förutom lärarna behövdes arbetskraft att sköta hela anläggningen och många kvinnor från Bergsbrunna arbetade i köket och med skötsel av skolsalar och elevrum. Exempel på kvinnor som arbetat vid Bergsbrunna Enskilda Läroverk är Greta Hiller, Ingrid Isaksson, Svea Jansson, Gunhild Jonasson, Alva Karlsson, Ingrid Larsson och Ebba Åkerlund.

Bergsbrunnas tonåringar var förstås intresserade av att träffa internatungdomarna. Bergsbrunnabon Owe Hedin har berättat att rektor Mauritz var välvilligt inställd till sällskapandet, så länge man skötte sig. Owe brukade spela pingis med eleverna på skolan.

Bland eleverna finns flera kända namn: TV-reportern Peter Werner, operans Sten Wahlund, professor Viksten vid Konstakademin, leksaksexperten Peter Pluntky  m fl.

Fagerströms drev Bergsbrunna Enskilda Läroverk i elva år, till 1964. I och med att den allmänna grundskolan infördes upphörde behovet att tentera till högre klasser och Bergsbrunna Enskilda Läroverk avvecklades.  I intervjun som spelades in 1984 säger Mauritz om nyordningen: ”De flyttas ju upp i nästa klass även om de inte kan ett dugg”. (=>lyssna på inlagda minuter från bandet) 

 

Ferieskola på Tynnningö

Redan sommaren 1950 startade Grethe och Mauritz Fagerström ferieskola på Tynningö med ca 40 pojkar och flickor per sommar. Eleverna behövde hjälp med att få godkända betyg i ett eller flera ämnen för att bli uppflyttade till nästa klass. Sommarskolan pågick till 1967.

Det krävdes många medarbetare även i denna skola. Flera kvinnor från Bergsbrunna arbetade i köket och med städning av lokalerna. Ibland följde barnen, som ju hade sommarlov, med. Några kvinnor från Bergsbrunna som arbetade på Tynningö var Margit Grotherus, Ingrid Larsson, Aina Lindberg, Eva Lövkvist och Ebba Åkerlund.

 

Bergsbrunna deltidsförskola, ”lekis”, 1967 – 1983

När privatläroverket lades ner 1964 blev Skolan privatbostad och familjen Fagerström flyttade in i övervåningen.
Uppsala kommun hade behov av en lokal för förskoleverksamhet och blev hyresgäster på nedervåningen 1967. Förskollärare Ingrid Holmbäck Rolander arbetade vid deltidsförskolan 1968 – 1977. Hon hade två grupper, den ena på förmiddagen för ca 20 barn från Vilan och den andra på eftermiddagen för ca 20 barn från Bergsbrunna och Danmark. Deltidsförskolan var avgiftsbelagd och inte obligatorisk. Det blev mycket administration för den unga förskolläraren att beräkna avgifterna utifrån föräldrarnas inkomst, ansvara för debiteringen, i vissa fall kräva in avgifter och leverera all redovisning till Uppsala kommun..
Ingrid var mycket intresserad av modern pedagogik och strukturerad verksamhet med såväl inne- som utelek, fruktstund och utflykter. Hon var också ordförande i Uppsalakretsen av Sveriges Förskollärares Riksförbund. I skrivelser till och kontakter med Arbetarskyddsstyrelsen och fackförbundet påtalade hon problemen med ensamarbetet vid deltidsförskolorna, gruppernas storlek och all administration. Hennes engagemang ledde till att arbetsförhållandena blev bättre.
Grethe Fagerström var vid den här tiden uppskattad författare av läroböcker och barnböcker. Ingrid berättar att barnen vid deltidsförskolan fick vara ”försökskaniner” för Grethes kända/omtalade  Per, Ida och Minimum om hur ett barn blir till. Den kom ut 1977 och har använts i sexualundervisningen för flera generationer förskolebarn. Ingrid läste manus  tillsammans med barnen och gav synpunkter till Grethe.

 

(EV ta med: Om föräldrakontakten och Ingrids  erfarenheter av ”skillnad” Bergsbrunna – Danmark.)

Uppsävja förskola och fritidshem invigdes 1978. Många familjer som flyttat till Bergsbrunna och Uppsävja under 60-70-talet hade behov av heltidsförskola. Det ledde till vikande underlag för deltidsförskolan i Bergsbrunna och 1983 upphörde verksamheten

Familjen Fagerström sålde huset 1985 och Bergsbrunna Norra gård återgick till att enbart vara privatbostad efter dryga 60 år som skola i olika former. Dottern Annika Fagerström med familj flyttade redan 1975 till f d elevhemmet, nuvarande Gårdsvägen 20. 1985 flyttade även Grethe och Mauritz dit.

Bild ”elevhemmet”?

På 1960-talet sålde Fagerströms en avsevärd del av sin mark till Nyckelhus AB som exploaterade området och uppförde de flesta villorna längs den gata som också anlades och kom att kallas Nyckelaxet.
(läs mer=> Nyckelaxet kommer till  och varför heter det ”Nyckelaxet” MatsÅ ”väg och hus-kapitel” )

Bergsbrunnabarns folkskola och grundskola

Det var folkskolan i Danmarks kyrkby som i långa tider skolpliktiga barn i socknen – och därmed även barn från Bergsbrunna – skulle ta sig till.
I november 2017 inbjöd Hembygdsföreningen till en berättarträff om skolorna i Danmark. Danmarks skolas matsal fylldes med förväntansfulla deltagare, varav de flesta hade varit elever på skolan. Referat från träffen i HBFs Årsskrift 2017. Viktiga årtal: 1911 invigdes folkskolehuset, 1947 gjordes ritningarna till ett nytt skolhus, 1954  invigdes nya skolbyggnaden.

Sigrid Högblom-Pettersson arbetade som lågstadielärare vid Danmarks skola i 43 år, 1931 – 1974. Utdrag ur en intervju med Sigrid, som gjordes 1987 (även dokumenterad  i ÅS 1987):

I början av 1930-talet fanns endast ett fåtal Bergsbrunnabarn i Sigrids klasser. Antalet barn från Bergsbrunna ökade stadigt allteftersom Bergsbrunna byggdes ut. En stor ökning skedde på 1940-talet, då många bosatte sig i Bergsbrunna och även byggde egna hus.

Sigrid berättar att hon lärde ut baskunskaper som läsning, skrivning, räkning, kristendom, hembygdskunskap samt gymnastik.

Hon säger att hon hade hört om osämja mellan bönder och Bergsbrunnabor, men hade själv ingen känsla av det. Hon gick alltid in för att behandla alla lika.

Motsättningar kunde någon gång förekomma då föräldrar, som hade det dåligt ställt, ville ställa in examen för att de inte hade råd med nya kläder till barnen. Detta kunde gälla såväl Bergsbrunnabor som bönder i Danmarks by. Det blev dock examen varje år. En viktig dag tyckte Sigrid. När deltidsförskolan infördes 1967 märkte Sigrid H-P att barnen blev mer ”blasé”. De hade redan arbetat med allt förut och kände inte samma förväntan inför skolarbetet. Barnen blev också friare och fröken betraktades inte som samma auktoritet som förr.

Några andra röster om synen på eleverna på 40 – 50-talen:
Greta Hiller var Bergsbrunnabo från 1936 och berättar i en intervju att synen på Bergsbrunna var att det var ”fattigmansby” jämfört med de rika bönderna i Danmarks by: ”Alla mina fem barn har gått i Danmarks skola Mina största pojkar märkte det när dom var i skolan och jämfördes med böndernas ungar”. Bergsbrunna var inte hållet för ett dugg. Vissa lärare var särskilt negativa och kunde säja: ”Det syns att du är från Bergsbrunna” om det var något fel.”

Här kan man även ta in när en notis om hur Harald Westerlund (S) som ny ledamot i DK kommunfullmäktige fick gehör för fortsatt skola på lördagar, (som Dk borgerliga block ville slopa). Hans argument var att särskilt barnen från Bergsbrunna behövde det mer än Danmarks bondebarn. Han var också engagerad  politiskt när införandet av skolfrukost blev aktuell. Ev som Ljudklipp- Var det Harald som skidade före raden av Bb-barn en snöig vinter när det inte var plogat??

Uppsävjaskolan

Invigdes 1968, tillbyggd 1977. Kolla upp!! I ÅS2014/15 ? finns de två lärarnas berättelse om sin tid på skolan. Var stängd läsåret 2016/17 på grund av mögelsanering.

 

Källor:

Annika Fagerström har bidragit med egen text, bilder och sakupplysningar

Danmarks Hembygdsförenings årsskrift 1987

Danmarks Hembygdsförenings årsskrift 2001

Danmarks Hembygdsförenings årsskrift 2015

Inspelad intervju med Sigrid Högblom-Pettersson 1983

Inspelad intervju med Greta Hiller 1983

Inspelad intervju med Mauritz Fagerström 1984

Intervju med Ingrid Holmbäck Rolander 14/10 2015

 

 

 

 

Söndagsskolan i Bergsbrunna

Monica Gustafsson, f Hedin, Gävle

På trettondagsaftonen 1932 var det bröllop i Danmarks kyrka. Då sammanvigdes Märta Carlsson och Harald Westerlund. Märta hade sitt föräldrahem i Bergsbrunna. Familjen bodde på nuvarande Villavägen 66. Huset som Märtas pappa byggde i början av 20-talet fick heta Solhem och det var det tredje egna hemmet i samhället. Märta berättade på äldre dagar att man nästan skämdes lite över att bo i Bergsbrunna på den tiden. Det ändrades dock efterhand så att man i stället rakryggad och med stolthet sa att man var Bergsbrunnabo. I varje fall så bosatte sig Harald och Märta också i Bergsbrunna. Och huset som Harald byggde fick heta Hyddan – nuvarande Villavägen 47.

Märta och Harald var aktiva socialdemokrater och starkt engagerade i samhällsfrågor. Och de var också hängivna frälsningssoldater. Hyddan kom att bli ett andra hem för mig under barn- och ungdomsåren för i familjen Westerlund fanns en flicka som var nästan jämngammal med mig och vi blev goda vänner. Det var Harald och Märtas yngsta dotter Karin.

En vacker höstdag (2017) träffas Karin och jag för att hjälpas åt att minnas hur det var med Märta och Harald och deras söndagsskola.

Dom gifte sig på trettondagsaftonen och redan påföljande söndag startade dom söndags­skolan. Halv tio på söndagsförmiddagarna började den och då hade familjen först möblerat om i sitt kök. De hade plockat ut stolar och bord och satt in bänkar så att alla barnen skulle få plats. För det kom många barn. Nästan alla barn i Bergsbrunna gick i söndagsskolan. Det var 30–40 barn inskrivna och när det var som mest med barn fick man under en period lov att flytta till Kamratgården. Då deltog ett 70-tal barn i söndagsskolan.

Halv tio varje söndag stod tant Märta framför köksspisen och förmedlade dom bibliska berättelserna. Farbror Harald satt vid ett bord och stämplade våra närvarokort. Var vi flitiga fick vi silverstjärna och så småningom guldstjärna. Vi sjöng till tant Märtas gitarrspel och farbror Haralds fiolspel. ”Tramp, tramp, jag är på vägen till himlen …” och ”Jesus älskar alla barnen”. Vi läste upp våra minnesverser – ett kort bibelord för de små barnen och ett längre för de större. Varje söndag fick vi också varsin tidning. Den hette ”Den unge soldaten”. Den levererades från Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm och bestod av ett stort ark som skulle vikas i fyra delar. Det brukade familjen Westerlund sysselsätta sig med på lördagarna. Ibland fick vi besök i söndagsskolan av en frälsningsofficer från Uppsala och då var det extra högtidligt.

Farbror Harald hade också en annan viktig uppgift i söndagsskolan. Han hissade den eller de barn som fyllt år under veckan och det var något som man såg fram emot med stor förväntan.

Så småningom byggde Märta och Harald ut sitt hus och då ställde de i ordning ett särskilt söndagsskolerum i källaren. Där var det låga bänkar längst fram till de små barnen och högre bänkar längre bak till de större. Alla skulle se bra när tant Märta berättade och satte upp bilder på flanellografen.

 

Till jul hade vi söndagsskolefest i Kamratgården och då hade tant Märta skrivit ett julspel som vi barn framförde. Vi dansade ringlekar och fick godispåsar förstås. Sommarfest var det också – i Frälsningsarméns scoutstuga i Nåntuna. Dit skjutsades vi barn på en lastbil. På flaket ställde man ut bänkar till barnen att sitta på och bilen var dekorerad med björkar och frälsningsarméfanor och svenska fanor. Oh, vad roligt det var! Till scoutstugan kom det också flera lastbilar med barn från Frälsningsarmén i Uppsala.

Man fick börja i söndagsskolan när man var två år och när man gått där i tio år fick man en bibel. Det var högtidligt: då kände man sig vuxen! Men många barn fortsatte att gå i söndagsskolan i alla fall.

Söndag efter söndag i bortemot 44 år höll tant Märta och farbror Harald sin söndagsskola!

Harald och Märta var aktiva socialdemokrater. Märta satt i fattigvårdsnämnden och Harald i barnavårdsnämnden. Harald skötte också sjukkassan i hemmet på kvällstid. Han blev så småningom först ordförande i Danmarks kommunfullmäktige och sedan i Vaksalas. Och därefter blev han kommunalråd i Uppsala med ansvar för sociala frågor. Dom hade också båda två flera andra förtroendeuppdrag.

Till Hyddan kom många Bergsbrunnabor som behövde hjälp med att deklarera eller fylla i blanketter eller kanske göra en låneansökan. Deras hem var öppet för alla som behövde en hjälpande hand och förutom de egna tre barnen tog de också emot fosterbarn i sitt hem vid några tillfällen.

De hjälpte alltid till där de såg att det fanns ett behov och det är därför inte så konstigt att ett litet söndagsskolebarn som jag hade fått den här sångtexten om bakfoten: ”Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord – röd och vit och gul och svart gör detsamma har han sagt”. Många år senare berättade jag för Karin att jag trodde att texten löd: ”röd och vit och gul och svart gör detsamma har Harald sagt”. För det var så de levde sina liv – både Harald och Märta!

Westerlunds söndagsskola  text (Monica Gustafsson f Hedin) ÅS 2013
Bilderna ÅS 2013

  • Märta & Harald Westerlund Foto
  • Thonny Walls Söndagskolkort
  • Alla barna gruppfotot fr 1952
  • Ev också fotot av huset  HYDDAN gamla 1920 och nya ombyggd 1951 Villav 65