Vägar

Här kunde man bl a visa några olika kartor – 1920-tal, 1950-tal, 2010-tal …

  • De första vägarna och Vägsamfälligheterna- Nödvändigt arbete med vägbygge och underhåll skedde med dagsverken eller erläggande av 10 kr. Vägföreningens bildande
  • VoV frågorna, gatubelysning
  • Nyckelaxet, varför detta namn?
  • Husägare som fick släppa till nån m av sin tomt till ”Skogsvägen” och senare  smalare Skogväg till förmån för midjor med hpl, cykelbana och trottoar
  • Vägen gm Lillskogen till Sävja. Hur vi slapp asfalterad väg rakt igenom Lillskogens norra del/Johansbotorpet

Flygfoto fr Upplandsmuseet fr 1947: BbGård, Skolan m lagård, Samhällsv, Gårdsv, Järnv, Affären m fl
Boendekatalogernas omslag visar vägnätet som det ser ut 2017

Väghistoria med början 1900 och vidare

Faktor Carl Bärg, chef för civiltryckeriet på Almqvist & Wiksell Almtuna, hade under sitt letande efter en lämplig plats för ett sommarställe för sin familj funnit Bergbrunna. Han köpte en stor tomt vid Trebackalång/Kristinavägen och Samhällsvägens norra ände och 1922 byggdes ett litet gult hus som fick namnet ”Lugnet”. Flera anställda vid Tryckeriet följde hans exempel och byggde sig sommarstugor här ute. Innan det blev sommarstugeområde bestod Bergsbrunna av ett antal hus och tjänstebostäder för anställda vid Järnvägen, Tegelbruket och Bergsbrunna Södra och Norra Gård och några andra åretruntboende. Fastighetsägarna var nu så många att man behövde organisera arbetet med anläggning och underhåll av vägar, vatten och avlopp och annat av gemensamt intresse.

Faktor Carl Bärg såg behovet och startade Bergsbrunna Egnahemsförening u.p.a. 1922.
”En sammanslutning av tomt- och villaägare inom Bergsbrunna lanthem och Lillskogen i          Danmarks socken som har till ändamål att inom den bebyggda delen av området underhålla vägar, förvärvade genom köp eller gåva, gemensamt ordna med gatubelysning samt för föreningens allmännyttiga bästa. Medlem är skyldig att genom snygghet och ordning bidraga till medlemmarnas trevnad  samt att vara behjälplig vid eldsläckning.”

För fullständiga stadgar se www.bergsbrunna.se (KOLLA! )

Carl Bärg blev Bergsbrunna Egnahemsföreningens förste ordförande 1922 – 1942.
Porträttbild på Carl Bärg, Industriminnesföreningen,  A&W arkiv

Flygfotot ovan är taget 1947 men ger en god uppfattning om hur vägnätet såg ut i Bergbrunna vid tiden för Egnahemsföreningens start.

Mats Åkerblom har varit med om Bergsbrunnas utveckling alltsedan han med familjen flyttade in i ”Stations-Anders hus Karlstorp”, Bergsbrunna Villaväg 4 sista april 1964. Han har hela tiden haft centrala roller i både Egnahemsföreningens och Vägföreningens styrelser och även framträdande uppgifter inom kommunpolitiken. I maj 2017 samlade han sina erfarenheter och minnen i följande redovisning om Bergsbrunnas utveckling och väghistoria.

Illustration eller länk till kartan, Boendekatalogen 2015 En förklarande text: Inga nya vägar har tillkommit sedan 2015, men avstyckningar har medfört att många vägar fått tilläggen A, B, C.

Före 1967 fanns tre olika vägsamfälligheter: Bergbrunna-Sävja Vägsamfällighet för Samhällsvägen/Villavägen och ”Lervägen”, vägen från järnvägen via Bergsbrunnavägen/ Gårdsvägen upp till Vreten förvaltades av Bergsbrunna-Vreten vägförening och Bergsbrunna Skola vägförening för vägen från Skolan genom parken/blivande Nyckelaxet.

 

En sammanhållen vägförening för Bergsbrunna

I alla år diskuterades vägar och vägskatter, och behovet av en sammanhållande vägförening blev alltmer påtagligt. Frågan väcktes 1959 om att bilda en gemensam vägförening för Bergsbrunna. Ett underlag  fanns i byggnadsplanen 1963. En interimskommitté tillsattes 1966 med Erik Fältman (ordf), Ingvar Helenius, Gösta Eriksson, Anders Swejdqvist och Mats Åkerblom. Stadgar antogs 21 oktober 1966.

Vägföreningen bildades formellt genom Länsstyrelsens resolution i december 1966 med uppdrag att ansvara för alla vägar och grönområden mellan väg 255 och järnvägen. 1 januari 1967 överfördes de gamla vägföreningarna till den nya, Bergsbrunna Vägförening. Den erhöll statsbidrag och rätten att uppbära vägskatter baserade på fastigheternas taxeringsvärden. Efter några år tog Gatukontoret över som föreningens entreprenör och övertog då föreningens statsbidrag. Efter den förändringen har föreningens främsta uppgift blivit att vara remissinstans och bevaka att bestämmelser i byggnadsplanen och för grönområden följs. En vägfogde utsedd av Vägföreningens styrelse har kontakt med gatukontoret och påtalar eventuella brister i underhållet.

Några av vägarna som var privat byggda och ägda, t.ex. delar av Bb Villavägen. Osäkert är det med Södra Banvägen som eventuellt ägs av Banverket.

Vägarnas namn

När Vägföreningen bildades  blev det nödvändigt att ge vägarna namn som fungerade i plansammanhang, för entreprenörer vid anläggning och underhåll och för postverkets distribution. Sammanläggningen 1967 av Danmarks och Vaksala kommuner till Uppsala kommun var också en anledning till en delvis ny namngivning av vägarna här ute.

Backmovägen och Bergtallvägen. Hette tidigare Backvägen resp Tallvägen, vägnamn som redan fanns i Uppsala kommun..

Bergsbrunna Villaväg. Hette tidigare Samhällsvägen och Villavägen. När Bergsbrunna Lanthems Egnahemsförening bildades 1922 var den viktigaste frågan byggandet av Samhällsvägen. Fastighetsägarna längs Samhällsvägen bidrog med dagsverken eller
10 kr//fastighet i avgift. Grunden lades med tegelkross från Tegelbruket.

1938 meddelade konsulent Wallin att han i avstyckningskontrakten för nybildade fastigheter i Lillskogen-området skulle skriva in krav på att delta i skötsel av Samhällsvägen/Villavägen. Skogsvägen – då en grusväg – var inte framkomlig ut från området. Vägsamfälligheten tog därför över underhållet.

Villavägen döptes om till Bergsbrunna Villaväg i samband med sammanläggningen med Uppsala 1967. Förslag fanns på andra namn,  t.ex. Tegelmästarvägen, eftersom tegelmästare Gösta Eriksson bodde i Furulund, Villavägen 44. Han var dessutom en betydelsefull person för Bergsbrunna (bl a ordförande i kommunfullmäktige). Majoriteten i Egnahemsföreningens styrelse ville dock att namnet Bergsbrunna skulle leva vidare.

 

Åren 1958/59 drogs VA in i  Bergsbrunna. Vägen blev uppgrävd och svårframkomlig. Den breddades enligt en ny plan för alla fastigheter utom för dem som bildats enligt en äldre plan. De äger halvannan meter av vägen utanför sina tomter. Marken är inte inlöst, men delvis upplåten för trafik. Kommunen löser dock in marken i samband med avstyckningar från respektive fastighet. 1961 upprättades en ny byggnadsplan för Villavägen.

Beläggning med oljegrus gjordes 1962/63. Kort tid därefter råkade ett stridsvagnskompani ta fel vid Falebro och dånade in genom Bergsbrunna. Vägen blev ej vad den varit, som någon beskrev förstörelsen. Det är inte klarlagt om och hur Försvarsmakten kompenserade för sin felnavigering.

Före 1967 gick landsvägsbuss Villavägen och Lervägen förbi Sävja Gård med ca xx turer dagligen ToR Uppsala.

Bror Wallins väg döptes efter konsulent Bror Wallin, som styckade sin del av Norra Gården till tomtområdet Lillskogen. Den fick en förlängning då fastigheterna Pumpvägen nr 9 och 11 byggdes.

Dragonvägen kallades tidigare Vretenvägen. Döptes till Dragonvägen efter ett dragontorp på nr 20 (numera inbyggt i ett hus på fastigheten). Längst österut i Vreten  ligger ett annat gammalt torp, ursprungligen dragontorp, Österdal, som efter renoveringar och tillbyggnad blivit permanentbostad. På Dragonvägen nr 5 bodde snickaren Berlin, som sägs ha varit förebild till ”Josefsson med pumpen”, Owe Törnqvists berömda låt. Den tillkom en sommar när Owe hyrde där och hade stora fester. Ett par hundra meter in på Dragonvägen finns en avtagsväg till vänster med två hus (numera tre). Vägföreningen kallade den Stordammsvägen eftersom den ledde upp till Stordammen. Kommunen eller posten tyckte dock att vägen var för liten för att få eget namn, så nu är adresserna Dragonvägen 10 och 12.

(historien om brännaren Wilhelm Fält på Tegelbruket som fick sin arm avsliten av en maskin, bodde torp nordvä hörnet av Vreten. Joddlade Gunborg Carlssons krönika.)

Det finns en lång berättelse skriven av Sven Berglund om hans forskning om dragontorpet i Vreten ägare och förändringar ev kan hänvisa till/länka

Gläntvägen. Den gick först endast mellan Skogsvägen och vattentornet.. Vid kommunsammanläggningen inspirerade fastigheten ”Gläntan” till förlängningen av Gläntvägen ända upp till transformatorstationen och Kvarnbacken. Gläntan har hyst Vita Bandets vilohem för astmasjuka, semesterhem för husmödrar och Bergsbrunnas telefonväxel. När Vattenfall byggde transformatorstationen anlade de också parkeringsplats och förstärkte Gläntvägen. Söder om transformatorstationen ligger Oxkällans hundsällskaps rastgård. Därifrån går stigar längs bäcken upp till Stordammen.
Den korta vägen från Gårdsvägen till Gläntvägen blev Gläntstigen.
Gläntvägen fick 2015 fem nya hus (Gläntvägen 19 på tomter som Bergsbrunna Gårds nya ägare (Tora Stenbeck Straarup och Johan Straarup) avstyckade i hästhagen mellan Gläntstigens förlängning och ”Märtas hus”(Gläntvägen 25).

Länk till Vattentornets historia till kapitel om Kommunpolitiken

Gårdsvägen. Hette tidigare Bergsbrunnavägen och började vid Affären och järnvägsövergången. Vid samgåendet med Uppsala  konstaterades att Bergsbrunnagatan redan fanns, så namnbyte behövdes.
En tragisk olycka inträffade 1953 då sonen Ernfors förolyckades när han med traktor skulle korsa den obevakade järnvägsövergången. En grupp barn som väntade på skolbussen till Danmarks skola blev vittnen. Det dröjde ända till 1963 innan Egnahemsföreningens hemställan om bommar blev verklighet.
De sju Kedjehusen  med adress Gårdsvägen  17-29  byggdes 1985 (??), delvis på parkmark som tillhörde Skrapihop, delvis Norra Gården. länk till Skrapihop

Vägen till vänster från Gårdsvägen ned till Nyckelaxet hade inget namn. Är sedan lång tid tillbaka en allmänning som tillhör bönderna i Danmarks socken. Före Nyckelaxets tillkomst gick den  mellan Norra och Södra gården. Har varit en utmärkt kälkbacke inte bara för barnen i förskolan på 1970-talet.

Johansbostigen. Torpet Johansbo ligger i norra delen av Lillskogen på rågången mellan Sävja gårds och Bergsbrunna gårds marker. Stigen började i norra änden av Villavägen. Gunnar Olsson fick Byggnadsnämnden att spara en stig mellan Kristinavägen 5 och 7 som leder till Skogsvägen mitt emot Johansbostigen. Länk till Johansbotorpet (artikel Årsskrift 2009, owe hedin)

Kristinavägen och Kristinastigen. I Egnahemsföreningens protokoll 1926 omnämnd som Trebackalång. Döptes till Kristinavägen på 1940-talet sedan någon funnit att drottning Kristina kan ha använt den som ridväg. 1958 beslöt Egnahemsföreningen att allt skräp som slängts i skogen längs Kristinavägen skulle städas bort. Så gjordes också och firades med stor vårfest efteråt i Kamratgården.

Länk till Mats Ås artikel om Trebackalång  eller avsnittet om Kristina i Årsskrift 2008. Bild på drottn Kristina till häst ÅS 2008.

Vid Kristinavägens norra del bildade kommunen nya fastigheter och Villavägens fortsättning ”Lervägen” förbi Sävja Gård lades om till cykelbana. Kommunen byggde vägen och ville ha gatukostnadsersättning även från de gamla fastigheterna. Vägföreningen sade nej och hänvisade till att dessa en gång varit med och betalat vägen förbi gården. Eftersom kommunen lade om den till cykelväg måste Kristinavägen för de gamla fastigheterna betraktas som ersättningsväg, och de skulle därför ej betala gatuersättning. Så blev också beslutet.

När Skogsvägen byggdes om blev förbindelsen mellan Sävja Gård och Bergsbrunna Gård bruten. Då fick den norra, breda delen heta Kristinavägen medan den långa södra delen blev Kristinastigen.

Källstigen hette tidigare Källvägen. Det fanns en källa i norr på andra sidan järnvägen där bergsbrunnaborna kunde hämta vatten.
I norra änden låg på 20 – 30-talen den festplats och dansbana som gamla Bergsbrunnabor berättar om i några av intervjuerna som gjordes på 80-talet.
Enligt Upplands gårdar byggdes här hus på 20- 30 talet som fick namnen Solbacken, Solhaga (Källstigen 5,  9A, 11 B) och Ragnhildsberg (Källstigen 14) där posttjänsteman Högberg med fru Ragnhild och fem barn bodde. FLYTTA till kapitlet HUS &GÅRDAR

Kärrstigen
byggdes samtidigt som husen nr 3 och 5 och togs efter syn in i Vägföreningen. Vid Kärrstigen växte en lekplats upp (Guy Lundberg och Mats Åkerblom flyttade lekredskap från den nedlagda förskolan i ”Skolan” och provlekte dem). Vägföreningen gav Egnahemsföreningen ett icke tidslimiterat tillstånd att utnyttja platsen, som i byggnadsplanen (1963) anges som parkeringsplats.

Lervägen omnämndes med detta namn i protokoll från 1929. Den utgörs av Villavägens förlängning förbi Sävja Gård. Användes av landsvägsbussen fram till 1967 och degraderades till cykelväg när Kristinavägen byggdes om.

Norrvägen och Södervägen. I detaljplanen 1963 började Kristinavägen ett bra stycke ned i backen. Ingen förbindelse fanns mellan Villavägen och Skogsvägen i norra Bergsbrunna. Norrvägen ritades in mellan nr 70 och 72. Den kom aldrig att byggas. 1966 togs den bort och Kristinavägen lades om så att den gick nära Pettersro, Villavägen 76.

Nyckelaxet. Från ”Skolan” gick Skolvägen i rak linje över järnvägen till Falebro. Söderut fanns  Gröna vägen parallellt med järnvägen. Ebbe Ohlström och Kurt Andersson byggde den med fyllning av tegelskrot från bruket. När Nyckelhus sedan byggde nästan alla hus i Nyckelaxet 1966/67 ?föreslogs detta namn med tanke på att vägarna i området formade ett nyckelax Utan ett sådant namn skulle det vara svårt att hitta till den innersta adressen. Namngivningsnämnden tyckte att detta var bra namn med tanke på att vägar ofta döptes efter byggmästaren. Det fanns andra förslag, bl a Kocks väg efter direktör Kock som lät bygga Corps de Logiet.
I bandade intervjun med rektor Mauritz Fagerström (1984) berättar han om tomtpriserna för Nyckelaxet-området, när han sålde marken och när Olsson&Skarne några år senare sålde den vidare och Nyckelhus uppförde de xx mexistenvillorna 1966/67. Länk till Ljud

Pumpvägen fick sitt namn 1959 efter en pump som fanns vid vägen. Förr fanns pumpar lite varstans i Bergsbrunna, och de var öppna för alla som behövde hämta vatten. Nu finns kanske tre kvar, en på Skogsvägen 31, en på Dammvägen 2 och en på Torpstigen (fastigheten Källstigen 8). Nyckelhusen som byggdes 1966/67 på Pumpvägen 3 – 7 hade i köpehandlingen inskrivet servitut för den pump som gett vägen dess namn.

Skogsvägen var från början en smal och gropig grusväg, När Uppsalabuss efter kommunsammanläggningen 1967 började köra Skogsvägen tråkades förarna av sina kolleger: ”Ska du till Bergsbrunna, så glöm inte njurbältet!” Uppsalabuss hotade med att inte trafikera Bergsbrunna Då var bussnumret 15, senare 24 och 20, från hösten 2017 nr 9.

I byggnadsplanen 1963 ritades Skogsvägen 30 meter bred. All denna mark kunde Vägföreningen ta i anspråk med så kallad vägrätt. Styrelsen enades dock om att 14 meter skulle räcka tills vidare. Gångbanor skulle bli så breda att barnvagnar skulle kunna mötas. Fastighetsägarna har dispositionsrätt till ej inlöst mark och kan sätta staket i gränsen. Om kommunen vill inlösa även de återstående områdena måste staketen flyttas på fastighetsägarens bekostnad.

Det var självklart inte lätt att övertyga alla fastighetsägare efter Skogsvägen att de var tvungna att släppa till mark. Åkerblom talade med många, och bad Agneta Simonsson (ledamot  i kommunfullmäktige, bostad  på Skogsvägen 6) att  hjälpa till. Hon bidrog starkt till att Uppsala kommun byggde Skogsvägen 14 meter bred av. 30-metersgränsen finns kvar, och hindrar bl.a. avstyckningar (t.ex. Skogsvägen 11). 30-metersgränsen går tvärs igenom den lilla verandan på fastigheten Gårdsvägen 5, ca 1 meter från hushörnet.
Skogsvägen blev färdig och bussarna fortsatte. Det blev en bra väg som inbjöd till höga hastigheter. Frågan om hastighetsgränser blev snart aktuell. Det började med 30-sträckan från Kristinavägen, förbi barnstuga, skola och kyrka nästan till väg 255. Vägföreningen invände att sträckan blev så lång att bilisterna tappade respekten för fartgränsen. Då byggdes ett gupp vid Akademivägen. Några  år senare blev Skogsvägen genomfartsled och därmed en statskommunal väg. Då upphörde Vägföreningens ansvar för vägen. På 2010-talet byggdes sedan busshållplatser med förträngningar och farthinder i form av gupp för att få ned hastigheterna.

Södra Banvägen. Detta var tidigare en del av Bergsbrunna Bandel, och vid vägen låg såväl en banvaktstuga som Bergsbrunna Station. Den ledde fram till Celleco, en verkstad som tillverkade tillbehör för pappersmaskiner.

Tegelvägen/Tegelbruksvägen. 1926 omnämns Tegelvägen i ett protokoll. Här antas att det är vägen från järnvägsövergången på östra sidan om järnvägen söderut. Den nyttjades för att komma till platsen där teglet lastades på järnvägsvagnar. Vägen var med i Bergsbrunna Vägförening till dess Vägförvaltningen önskade byta den mot Södra Banvägen, vilket föreningen accepterade. Namnet ändrades till Tegelbruksvägen för att minnas Tegelbruket. Vägen är numera i mycket dåligt skick. Den används främst som tillfart till motocrossbanan söder om Tegelbruket och fortsätter som cykel-och promenadväg till ”Linnéporten” och Högtomt.

Skall följande text ligga kvar på ”Vägar”???

Vägplaner   Detta avsnitt  kan nog komprimeras utan att viktiga ärenden/beslut missas

Efter enkät från Vägföreningen 1987-88 till samtliga fastighetsägare beslöts så gott som enhälligt enligt majoritetens och styrelsens förslag att vägarna inte skulle breddas och inte asfalteras, och att gångbanor inte skulle anläggas; allt skulle då ha skett på fastighetsägarnas bekostnad. Ingen parkering skulle tillåtas på vägar utan gångbanor, eftersom detta var trafikfarligt, i synnerhet för barnen som inte syntes bakom bilarna. Tillfällig gästparkering kunde dock behövas. Hastigheten rekommenderades till högst 30 km/tim. Två fastighetsägare hade motsatt mening och var beredda att betala härför.

Småvägarna i Bergsbrunna, inklusive Bergsbrunna Villaväg, var undermåliga, Ny vägbeläggning behövdes. Benno Nilsson, vägfogde i Vägföreningen, tog kontakt med kolleger på Gatukontoret och kom överens om ”toppdressing” av de vägar och vägavsnitt där dagvattenledningar var nedlagda. Toppdressingen innebar asfaltbeläggning utan genomgående underarbete. Den tjänade syftet väl, men våren 2016 fann kommunen att ny, tjockare, asfalt behövdes bl.a. på Bergsbrunna Villaväg.

Efter många påstötningar från Vägföreningen fick vi äntligen rekommenderad hastighet 30 på alla småvägar, samt hastighetshinder. Den enda småväg som utan breddning skulle få starkt ökad trafik är Dammvägen, i samband med eventuell byggenskap i Lillskogen. Den skulle då enkelriktas ut mot Skogsvägen. Vägföreningen protesterar.

En gymnastiksal skulle byggas till Uppsävjaskolan.  Då tillskrev Åkerblom Lennart Hedquist, då ordförande i kommunstyrelsen i Uppsala, och påpekade att hela Danmark saknade en sporthall (Sävja var inte ritat då). Hedquist såg till att gymnastiksalen byggdes till en riktig sporthall.

Senare ringde natur- och fritidsintendent Anders Lindgren till Åkerblom och berättade att en grusplan skulle anläggas för skolans behov, men att planen lätt kunde göras fullstor. Åkerblom tog kontakt med Danmarks IF som gärna ville ha en fullstor grusplan som träningsplan för fotboll och som hemmaarena för bandylaget.  Han tog upp frågan politiskt, och en fullstor plan byggdes.

Till Sävjafrågorna hörde också den stora sportplanen mellan Sävja 1 och Sävja 2. Den var inplanerad i samband med Sävja 2, men Åkerblom tog upp detta i Danmarks kommundelsnämnd och lyckades få den flyttad till Sävja 1 så att den byggdes flera år tidigare, bl.a. för DIFs skull.

När Sävja 3 skulle byggas skrev Åkerblom till Gatunämnden att först behövde framkomligheten på väg 255 ses över. Äldre medlemmar minns säkert hur besvärligt det var för bilar att komma ut på 255, och bussen fick vänta länge. Svaret blev att nuvarande rondell byggdes, och Åkerblom skrev till Gatunämnden och tackade och tillade att redan under byggnadstiden blev det lättare att komma från Skogsvägen till 255. Detta brev uppskattades på Gatukontoret.

Blå hastighetsskyltar utreddes inom kommunen. Bergsbrunna. Vägföreningen hade flera gånger tillskrivit kommunen härom, men inget hände. Flera år senare infördes systemet, Boende byggde ett gupp på Gårdsvägen, men de som bor högre upp önskar ett till där.

Danmarks Skolväg ligger utanför Bergsbrunna, men eftersom Bergsbrunnabarn går i Danmarks skola kan den möjligen tas med. Åkerblom hade lagt märke till att bilar till och från lärarbostäderna körde där skolbarn lekte eller köade till ”matan”. Det borde finnas en annan väg. Kommunen ville bebygga området mellan skolan och Danmarksby men möttes av argumentet att detta skulle inkräkta på bykänslan runt kyrkan. Åkerblom föreslog då att man skulle lämna fri sikt mot staden mellan de nya husen och Danmarksby så att de nya skulle uppfattas som tillhörande skolan och inte byn. Samtidigt tog han upp frågan om ny väg. Kommunen accepterade detta förslag. – Senare kom jordvall runt E4 som åter tog bort utsikten mot staden, men den nya Danmarks Skolväg finns.

Mats Åkerblom, maj 2017